Ursprung

Den portugisiska vattenhunden är en hundras som ursprungligen tros komma från Asien. Det finns tecken som tyder på att vattenhunden kan dateras tillbaka till 600-talet f Kr. År 1297 ser en munk hur en sjöman blir räddad från hög sjö utanför en portugisisk by av en hund med svart, strävt, långt hår, klippt från sista revbenet och med en tofs på svansspetsen. I en bok från 1621 beskrivs vattenhunden i detalj. Portugisisk vattenhund har funnit längs Portugals kust så länge det har funnits fiskare. Fiskare har haft nytta av hundarna både till sjöss och på land. Hundarna har vaktat deras tillhörigheter och båtar och hjälpt till med att simma efter tappade nät och trossar; man lär ha använt dem även som simmande budbärare mellan fiskande båtar och land. Förr hade varje fiskebåt en eller två vattenhundar stolt stående i stäven, noggrant iakttagande när näten halades ombord. Tålmodigt väntade hundarna på att en fisk skulle försöka fly, då dök hunden, utan kommando, omedelbart i vattnet för att apportera den flyende fisken. Rasen har rykte om sig att vara distanssimmare långt utöver det vanliga. Det sägs att de kan simma upp till 8 kilometer och dyka ned till 6 meter. Hundarnas lön var förr densamma som fiskarens - fisk. När det inte var fiskesäsong fick hundarna livnära sig själva, främst på vildkaniner. När den privata fiskenäringen med småbåtar försvann från kusterna försvann även vattenhunden. Vid mitten av 1900-talet fanns det bara ett fåtal hundar kvar vid Algarvekusten i södra Portugal. Rasen importerades till Sverige första gången 1981.

 

Vardag med vattenhund

Den portugisiska vattenhunden är en apporterande vattenhund. Den var en oumbärlig följeslagare till fiskaren, som inte bara använde den under själva fisket utan också som vakthund för att försvara båt och ägodelar. Medan fiskaren arbetade var hunden mycket uppmärksam. Skulle fisk eller redskap falla överbord, hoppade hunden på kommando i vattnet för att fånga det, dykande under vattnet om det behövdes. Portisen kan, om man tränar den, dyka ner till sex meters djup. Den var även tränad till att driva fiskstim mot fångstnät, på samma sätt som en vallhund driver får. Hundarna användes också som kurirer mellan båt och land, även om avståndet var stort. Rasen är väl lämpad för lydnad, bruks, agility och eftersök. Det finns också rasrepresentanter som används i praktisk jakt som stötande och apporterande fågelhund samt som servicehund. I både Europa och USA finns flera godkända räddningshundar. I vissa linjer förekommer ett väl utvecklat vallanlag, och det finns portugiser som används i praktiskt vallarbete på nötboskap. Naturligtvis även som rena sällskapshundar. I USA håller många vattenhundar på med vattenarbete, så kallade water trials.

Bra att veta

Päls, färg och storlek

Den portugisiska vattenhunden finns med två olika typer av hårlag: en ganska lång, vågig, glansig och luftig päls samt en krulligare, mattare päls av pudeltyp. Cão de Aqua de Pelo Ondulado heter den långpälsade (vågiga) varianten. Cão de Aqua de Pelo Encaradolado är den krullhåriga varianten. Den har ingen underull. Färgen kan vara svart eller brun (ljusbrun) ibland i kombination med vitt. Den kan också vara grå eller helvit. Den traditionella klippningen innebär att att håret på nosen, bakdelen och större delen av svansen klipps mycket kort. Övrig päls, inklusive den ytersta tredjedelen av svansen lämnas oklippt. Detta är den klippning som tillämpades på vattenhundarna när de användes som brukshundar i Portugal. Förklaring till att de klipptes just så: bakdelen - för att ge hunden större rörelsefrihet vid simning, nosen - för att förhindra att päls skymmer sikten när de simmar och dyker. Huvud och bål lämnas fullpälsade för att värma och skydda vitala organ, samt för att fungera som flythjälp. Slutligen lämnas en vippa på svansspetsen för att förstärka svansens effekt som roder. Hunden skall ge intryck av vitalitet och vara livlig och muskulös. Bröstkorgen skall vara djup, bred och lång. Tassarna skall vara runda och tämligen flata; det skall finnas fullt utvecklad och hårbeklädd simhud mellan tårna. Rörelserna skall vara fria, lätta och rytmiska. Svansen skall vara medellång och bäras i en rundad båge över ryggen när hunden är i rörelse. De sägs även ha ett membran i örat som den kan stänga till när den dyker. Storleken för hanhund är 50-57 cm, idealhöjd 54 cm, och en vikt på 19-25 kg, och för tik 43-52 cm, idealhöjd 46 cm, och 16-22 kg.

Pälsvårdstips

Använd ett bra och milt schampo och balsam (jag använder coat handler, men finna många andra bra). Många bra balsam kan Ni dessutom lämna kvar i pälsen efter bad.
Använd bra kam/kammar (jag använder en större med glesa piggar och en lite glesare för "finlir" som har rullande taggar)
Använd bra borste, med stålpiggar utan "ploppar" längst ut
Bada regelbunden 1 gång var 7-10 dag, om det är mkt tovor bada oftare.
kamma och borsta ur de värsta ur pälsen innan bad.
Borsta och föna pälsen så den är helt tovfri, sedan kamma igenom med kam.

Vid behov använd barnolja blandat med balsam/vatten och spräja i pälsen.

Men framförallt, låt inte hunden tova ihop ordentligt. Då blir de jobbigt både för dig och hunden, dessutom tar pälsen mkt stryk..